Jag är fortfarande väldigt förtjust i flätor, jag tror att det kommer dröja innan jag tröttnar på dem faktiskt. Det här är dock inte från idag för idag har jag suttit och gjort en översikt över allt jag behöver göra i skolan ända sedan jag gick upp. Nu är jag precis klar och firar med att blogga och dricka kaffe.
Förra terminen började jag läsa Pedagogik på Stockholm Universitet och nu läser jag termin två. Sen läser jag en extra kurs om Slöjdpedagogik för att den verkade vara så himla rolig. Hur som helst är det rätt mycket att läsa så nu kommer jag ha koll. Förhoppningsvis.
Jag är så himla irriterad på mig för för jag har tappat bort fjärrkontrollen på min kamera. Det har jag förvisso gjort förut - den är ju jätteliten men nu verkar den vara mer borta än vanligt. Det gör det så himla mycket svårare att fota saker och då känns det lite meningslöst att blogga också. En blogg utan bilder är ju oftast ingen rolig blogg, särskilt inte om den ska handla om saker jag gör. Men den kanske helt magiskt dyker upp snart. Jag hoppas det.

Nu till våren ska jag bara vara student och det känns som en väldigt slö och behaglig tillvaro i jämförelse. Förutom en sak. Jag fungerar inte riktigt utan rutiner och tider att passa. Jag har min ateljé tio min gångväg från där jag bor och ändå kan det ta mig en halv dag att komma dit. Konstigt nog känns studentlivet som en större utmaning än att bolla runt 200% sysselsättning. Så egentligen vill jag ha ett nytt jobb men jag ska försöka hålla mig. Folk säger att 150% studier på universitet ska vara tillräckligt så jag ska försöka nöja mig med det.

Och vad bilden hade med inlägget? Absolut ingenting. Vi fick en glittrig blomma på nyår och jag fotade den när jag egentligen borde skrivit tenta. Och vad jag ville säga med inlägget? Det vet jag inte så noga heller men nu är det sagt. Imorgon börjar mitt nya liv utan rutiner. Men jag gissar att det är upp till mig att skapa nya.

Jag skojar faktiskt inte när jag säger att den här våffeltången är från 1992 och jag fick den i födelsedagspresent när jag fyllde åtta år. Vid högtidliga tillfällen får den komma fram.

Klänningen har jag faktiskt inte sytt själv i år utan den kommer från Kate Moss/Topshop för några år sen. Jag hade aldrig orkat sy fast alla de där paljetterna själv. Jag har dock precis sytt en klänning men den kändes inte riktigt rätt som nyårsklänning så den blir fotat vid ett senare tillfälle.

Nu har jag snöat in lite extra på utbakade flätor vilket jag tycker är mycket snyggare än inbakade. Det var allt för den här gången men jag kommer snart tillbaka.

Nu är det väl hög tid att det blir sömnads-relaterade inlägg i den här bloggen tycker jag. Jag har faktiskt sytt en hel del på sista tiden men inte kommit någonstans känns det som. Dock lyckades jag ta tag i och förverkliga min plan om att göra ett mönster till byxdress med sjömanskrage. Och detta är resultatet i ett utvecklat toile-stadiet. Jag sydde först en riktigt skräpversion för att kolla hur mönstret funkade lite grovt. Ändrade lite grejer och sydde den här som syns på bilderna. Dock saknas fickor och lite andra detaljer eftersom jag fortfarande var osäker på passformen och inte ville lägga ner för mkt tid på den. Men snart finns nog en komplett byxdress på en blogg nära dig.

Ibland blir jag lite extra glad som secondhand-shoppare. Som när jag hittar ett par helt oanvända blåa lackskor med lapparna kvar. De kommer från Vagabond från början och jag är lite nyfiken på när för det känns som att jag skulle ha upptäckt ett par blåa skor och köpt dem genast. Hur som helst, nu hittade jag dem ändå bara att de gick om omvägen via en annan affär.

Vissa vimplar är spillbitar från kläder jag har sytt. Det här är från min andra midsommarklänning.

Även det blåprickiga tyget är en rest från en klänning.

Det känns faktiskt lite kul för jag får ofta en väldigt personlig relation till mina tyger. Nu kan jag ligga i soffan och minnas olika sömnadsprojekt och fantisera om andra med de tyger jag ännu inte skapat en verklig relation till.

Och utan att jag själv förstår hur det har gått till har jag köpt mera tyg. Min ateljé svämmar över med tyg. Det är inte klokt. Jag tröstar mig dock med följande saker:

Det finns värre beroenden. Knark tex. Knark är mycket dyrare.
Jag köper det second hand så pengarna går ju till något bra.
Det finns ju typ en plan för alla tyger jag köper och det blir säkert jättefint.

Om inga av ovanstående hjälper kan man alltid tänka: Man kan ju inte ha för mycket tyg. Egentligen. Faktiskt.

Idag såg jag den här fina filmen och log mest hela tiden. Se den.

Jag är inte alls främmande för att skjuta upp saker så jag satt på altanen en stund (ja det ingår en sådan i vår ateljé), drack kaffe och funderade på livet.

Sen försökte jag få till den där tjusiga täcksömmen men det såg mest ut såhär. Otroligt frustrerande.

Ian kom förbi för att luncha och frågade “Vad Är det du lyssnar på?!”
“Jag tänkte att det skulle lugna nerverna” muttrade jag.

Efter lunchen så kämpade jag med overlocken en stund till och sen smygfotade jag en grej som jag har sytt men som kommer bli mycket snyggare på en riktig person. Nämligen den person som har beställt den och som jag vet längtar efter den.

Och det var ungefär det.

Det är inte ofta som jag drabbas av verkligen habegär. Jag är ganska sansad med shopping och efter det senaste årets lågvattenmärket när det gäller dålig ekonomi så är jag mer sansad än någonsin. Därför var det så oväntat. Den omedelbara kärleken. Det började med ett besök på Old Touch en varm dag. Jag hittade en klänning som jag provade lite snabbt och sen strövade runt i butiken med en stund innan jag tänkte “äh, jag köper den, jag köper ju aldrig något”. Men som alla säkert vet, men som jag inte visste, är att de inte tar kort så istället för att gå och ta ut pengar så jag gick jag åt motsatt håll från bankomaten och försökte tänka på annat. Och jag lyckades nästan fram tills kvällen då saknaden plötsligt slog till. Så jag satt där, skruvade på mig och tänkte på Klänningen. Och förbannade mig själv. Så nästa dag var jag där när de öppnade, med kontanter, och köpte klänningen. Faktum är att jag var så ivrig att jag höll på att få med mig en påse porslin av bara farten eftersom den låg på disken och jag glömde att min påse redan hängde på armen. Sedan dess har jag ömt tvättat den, sytt om dragkedjan och lagt ner fållen. Och så är det när man blir kär i en klänning.